Att ha karaktär

Det är viktigt att ha karaktär (det är en annan sak att vara en karaktär, men det går jag inte in på nu).

Karaktär har jag. INTE. Åtminstone inte när det gäller att hålla en medelväg i kostintagandet.
Där har jag verkligen en allt-eller-inget-karaktär.

Funkar superbra för mig att gå på Cambridgekur i fem-sex veckor och då verkligen inte äta en tugga mat, utan bara shaker tre gånger om dagen och en massa vatten (nåja, lite Coca Zero för att hålla koffeinhalten i balans). När jag är mitt i det så fattar jag inte, och då menar jag fattar verkligen inte, hur jag kan tycka att det är svårt att avstå från choklad och vin och allmänt småätande. Antagligen är jag hög på endorfiner som lösgörs från fettet som bara rinner av min kropp. Eller nåt sånt.

När jag sedan börjar äta igen så försöker jag vara nyttig och medelmåttig. Men det är ju så gott med lite vin till maten. Och blir det för mycket vin till maten så är det ju så gott med extra fet mat (läs dippa eller choklad). Och då blir jag så trött på mig själv.

Men nu jä..lar! Nu har jag ju kommit igång med träningen. Visst är det väl okej med lite vin eller skumpa då? Visst är det? Visst? Visst? Och kanske liiiiite Nutella?

Nej, va fasen!? Snart dags för en detoxkur med Cambridge igen kanske? Jag brukar få sjuuuukt mycket energi då med, och det är ju perfekt för då kan jag träna ännu mer!
Värt att tänka på. Ska bara höra med Mein-tränings-Führer Jess vad hon anser. Typiskt att hon kommer att välja gyllene medelväg som bästa alternativ. Så pretto liksom... ;)