Målbild

Har förstått att det är lättare att nå något speciellt om man har målbilden klar för sig, vilket de flesta elitidrottare har. Jag är verkligen ingen elitidrottare, men här är min dröm. Menar såklart mål.

Observera att jag inte har exakt satt NÄR jag ska ha nått detta mål.

Ska man det kanske?

Grattis på namnsdagen

Grattis till mig och alla andra som innehar det vackra namnet Maria! Gruppkram :)

Hur ska detta gå...

Nästa vecka fyller min make år och vi ska fira detta genom att åka till London med ett par goda vänner i fyra dagar. Bara vuxna. Och biljetter till "We will rock you" är fixade.
So far so good.

Men...
Vi tyckte att vi var så duktiga när vi hittade jättebilliga flygbiljetter. Dock, jag säger dock, kollade åtminstone inte jag så noga på vad det fanns för restriktioner med dessa biljetter. Vilket borde säga sig själv. "Om det verkar för bra för att vara sant, så är det ofta inte det heller" (där kom dagens talesätt)
Det är det här med packningen. Tydligen så får vi bara ha med oss en resväska á 20 kg per par. Per PAR!!!
Jag är en sån som gärna packar "lite extra" när jag ska resa någonstans eftersom jag inte så noga vet vad jag känner för att ha på mig när jag väl är där. En veckas solsemsester innebär typ 10 klänningar, 5 kjolar, 12 toppar, några shorts och minst 4 par skor. Min man undrar då om jag har tänkt att gå hem och byta om mellan middagen och drinken eller - kul kille han....

Alltså, hur ska jag veta om det är kyligt eller om det är vår i luften - då måste jag packa för alla eventualiteter?! På kvällen vill jag ha stövlar med hög klack till en klänning och kappa samtidigt som jag måste ha ordentliga promenadskor och varm jacka när vi ska turista. För att inte tänka på all shopping som vi - den kvinnliga duon i sällskapet åtminstone- har tänkt oss.
Tillägget för ytterligare ett bagage är lika mycket som flygbiljetten tur och retur för en person till. Grattis!

Note to self:
Att kolla upp: om vi dumpar någon ur resesällskapet i London, kan vi då ta den personens kroppsvikt och checka in bagage till samma vikt då - utan tillägg?

Prinsessan Mary

Ingen kan väl ha undgått att vår nyaste lilla prinsessa ska heta Mary? Som sista namn, men man sparar ju det bästa till sist :)

Go Mary go Mary

(inte prinsessan Estelle Mary, men säkert lika söt bebis)

Same same?

I en lågstadieklass diskuterades vad mamma och pappa gjorde eller sa när barnen varit olydiga eller hittat på bus, för att barnen skulle förstå att de inte ska göra om det.
Ett barn säger att hemma hos honom så låter hans föräldrar honom ta time out om han varit olydig eller för uppspelt.
Ett annat barn sitter förbryllad. Efter att ha räckt upp handen frågar han:
"Hur kan det lära dig att inte hitta på dumheter? Det är väl inget straff? Vi har ofta thai-mat hemma hos oss också."
Fröken hade svårt att hålla sig för skratt.

Men det är lätt att förstå missförståndet, beroende på hur man betonar de båda orden.

Ur barnamun

En vän som tidigare jobbat på förskola (jag är så gammaldags så jag vill dock fortfarande kalla det dagis) berättar de mest underbara historier som kommer ur barnamun. Det märks verkligen att det är mammas och pappas ord. Till exempel som här:

Polisen var på besök på förskolan. Barnen hade fått sitta i polisbilen och sirener och blåljus hade varit på.
De går in och polisen frågar barnen om de kan säga något som man inte får göra för polisen (eller ja, lagen då)? Barnen börjar rabbla upp det ena efter det andra och ett barn säger:
"Man får inte dricka öl eller vin och sedan köra bil"
"Det stämmer" säger polisen
Ett barn tillägger högt och lite förnärmat:
"Å jo, ETT glas kan man köra på"

Små koppar har också öron... (och där kom ett talesätt igen)

Om....

Något av det mest dumma man kan göra är att älta saker som hänt och beslut som tagits och köra om det i huvudet med "om jag bara sagt/gjort så istället" eller "om detta inte hade hänt, tänk så annorlunda det och det skulle ha varit...".

Saker kan inte göras ogjort. Ord kan inte tas tillbaka.

Men OM jag kunde göra en enda ändring i mitt liv, så skulle det vara att ändra min pappas alltför tidiga bortgång.
Igår skulle han ha fyllt 75 år. Och imorgon har han varit död i 25 år.

Ska inte bli känslosam eller så, men hittade en sak som jag skrev precis efter att pappa hade gått bort. Skrev rätt mycket på den tiden (i tonåren), men har kastat det mesta i diverse flyttar.
Den här är inte det bästa jag skrev, nödrim syns tydligt, men den finns i alla fall kvar.

Once in a while
I stop and I smile
and think about the times we´ve shared
If something goes wrong
won´t be there alone
because I know that you are there

Once in a while
I think of your smile
and all the memories we´ve known
They´re not gonna end
I´m telling you friend
Neither one of us could ever be alone

Once in a while
though it´s not my style
I wonder what my life will be without you.
I only get through
because you taught me to
and there´s no way I could doubt you

Once in a while
I sit and I smile
and think of all the things before me:
the good and the bad
the happy and the sad

And when I think of you again
it will be more than just
once in a while

Om....

Dagens lärdom

Var nyligen hos tandläkaren för min årliga koll. Har inga problem med att gå till tandläkaren och har aldrig haft det heller. Kan bero på min avsaknad av karies eller hål i tänderna som det heter på vanlig svenska. Jag har alltså aldrig haft hål i tänderna. Tills nu då.

Låt oss backa bandet lite. Jag erkänner att jag dricker Coca Cola. En hel del. Varje dag. Av någon anledning tycker inte min tandläkare att det är bra.
Jag försöker halvmörka varje gång jag är där. Inte ljuga. Men halvsvara och hoppas att det inte kommer några följdfrågor. Min tandläkare är inte dum, jag får ge honom det, så han missar inte det här med följdfrågor (som jag förstått är väldigt viktigt i all informationsinhämtning). Alltså får jag bannor av honom för att jag dricker ungefär två liter Coca om dagen. Varje dag. Och har gjorts så i typ 20 års tid. Tydligen inte lämpligt till frukost heller?

Om jag nu ska vara lite rebell, så tycker jag inte att det kan vara sådär jätte-dö-farligt om det krävs så mycket under så lång tid för att orsaka början till hål. Ja, för så är det. Det ÄR inte hål ännu. Bara början till ett hål. Men vad är det egentligen? Det är som att säga att någon är "lite gravid". Antingen är det eller så är det inte (graviditet eller hål). Hur som helst; kontentan av hans utläggning var att Coca inteär bra, men det spelade väl ingen roll hur mycket jag fick det påpekat för jag tänkte väl ändå inte dra ner på min Cocakonsumtion? Vill bara säga att jag tycker att det är skönt när människor som egentligen inte känner mig, inser att de lika bra kan ge upp att försöka tala för mig när jag redan har bestämt mig för något annat. Och vem sa att envishet (elaka tungor kan kalla det tjurskallighet) inte lönade sig? In your face, liksom. Tja, om vi bortser från det här med början till karies då.

Men slutar han där? Åh nej! Han bättrar på med slutklämmen: "tänk så smal du skulle varit om du inte drack så mycket Coca." Bra tänkt där! Den biter. Men samtidigt.... är det okej att säga det? Nu ska han borra (efter bedövning tack) i min mun nästa vecka, så jag ville inte ta någon strid om detta uttalande.

Dock sa han att det egentligen inte var läsken som så som var så farlig, Det är kolsyran som inte bra. Nästan lika illa att dricka bubbelvatten eftersom det fräter på emaljen det med.

Dagens visdom ungdomar: drick inte för mycket kolsyra! Och om du ska dricka kolsyrad dryck bör du antingen ha mycket is eller dricka genom sugrör (citat från min tandläkare)



My drug above! Och enligt min tandläkare även en av de stora anledningarna till att jag lagt på mig de senaste 20 åren (SÅ skönt att veta att graviditeter och allmänt osunt matintag icke spelar någon större roll)

Män är från Mars... kommunikationsproblem...

Idag är det Alla Hjärtans Dag. Enligt tidningarna försökte affärerna marknadsföra detta ordentligt för länge sedan, men det tog fart ordenligt på 1990-talet i Sverige.
Denna otroligt intressanta passus skrev jag för att .... tja, jag läste det i tidningen idag och ville dela med mig av denna nyfunna kunskap.

Jag sa till min make i god tid att jag inte, repeterar INTE, vill ha några blommor vars pris har pressats upp till max idag. Till att börja med är jag inte ens förtjust i rosor, utan är mer en tulpantyp. Och en ros som resterande dagar om året kostar 25-45 kronor, men 14/2 kostar mellan 50-125 kronor. Kom igen liksom! Kan tänka mig att jag säkert blir blåst när jag prutar på en marknad utomlands, men vill inte känna mig lika genomblåst på hemmaplan. Inte någon dag om året.

Tycker själv att jag uttryckte mig hyfsat klart. Alla hjärtans dag är jättegulligt. Men...
Jag och maken har varit ett par i elva år och har två (för det mesta) underbara barn. Personligen tycker jag att vi/man kan visa att man tycker om varandra även i vardagen på olika sätt utan att köpa en massa saker till varandra på en speciell dag (undantaget är givetvis min födelsedag).

Men som sagt, "inga snordyra blommor till överpris" var min order ("order" låter inte lika bra när det står i skrift, ska kanske vara "instruktion" istället eller "väldigt starkt önskemål"?) till maken. I min värld betyder detta något i stil med: vi kan fira Valentinesday för oss själva när barnen somnat - lägg inte ut några pengar - vi kan ha trevligt ändå. Vadå då? Hallå, han är man, jag vet vad han vill ha.
På något sätt har maken inte alls tolkat det så. (Surprise!?)
Så på morgonen kommer resten av familjen in och ger mig I-paden som maken köpt till mig. Han sa att han tänkte att om jag nu har börjat blogga så är det lättare att göra det via I-paden. Gulligt tänkt. Men vad sjutton? Detta innebär ju att min "i natura-present" helt plötsligt verkar lite snål...
Varenda ledig stund idag har fått gå åt till att inhandla Alla Hjärtans Dag-presenter till resten av familjen på grund av detta!
Men nästa år! Då ska jag klargöra vad som gäller redan vid jul. Beroende på vad jag får i julklapp....

Happy Valentines my precious!

Jag och maken när det begav sig <3

Att ha karaktär

Det är viktigt att ha karaktär (det är en annan sak att vara en karaktär, men det går jag inte in på nu).

Karaktär har jag. INTE. Åtminstone inte när det gäller att hålla en medelväg i kostintagandet.
Där har jag verkligen en allt-eller-inget-karaktär.

Funkar superbra för mig att gå på Cambridgekur i fem-sex veckor och då verkligen inte äta en tugga mat, utan bara shaker tre gånger om dagen och en massa vatten (nåja, lite Coca Zero för att hålla koffeinhalten i balans). När jag är mitt i det så fattar jag inte, och då menar jag fattar verkligen inte, hur jag kan tycka att det är svårt att avstå från choklad och vin och allmänt småätande. Antagligen är jag hög på endorfiner som lösgörs från fettet som bara rinner av min kropp. Eller nåt sånt.

När jag sedan börjar äta igen så försöker jag vara nyttig och medelmåttig. Men det är ju så gott med lite vin till maten. Och blir det för mycket vin till maten så är det ju så gott med extra fet mat (läs dippa eller choklad). Och då blir jag så trött på mig själv.

Men nu jä..lar! Nu har jag ju kommit igång med träningen. Visst är det väl okej med lite vin eller skumpa då? Visst är det? Visst? Visst? Och kanske liiiiite Nutella?

Nej, va fasen!? Snart dags för en detoxkur med Cambridge igen kanske? Jag brukar få sjuuuukt mycket energi då med, och det är ju perfekt för då kan jag träna ännu mer!
Värt att tänka på. Ska bara höra med Mein-tränings-Führer Jess vad hon anser. Typiskt att hon kommer att välja gyllene medelväg som bästa alternativ. Så pretto liksom... ;)

Att rasa i vikt

Kan vara som så att jag ser dessa annonser (ännu) mer nu när jag försöker att lägga mig till med en nyttigare livsstil, men har ni tänkt på hur olika man ser på saker? Eller i alla fall så ser inte jag och annonsmakarna speciellt lika på begreppet att "rasa i vikt".
För mig rasar du i vikt om du går ner hyfsat mycket hyfsat snabbt. Punkt.

Enligt vissa annonser så har någon rasat 15 kilo på ett år genom att äta / inte äta på ett visst sätt. Missförstå mig inte. Femton kilo på ett år är verkligen suveränt jobbat. Men rasat? Det är typ 1 kilo i månaden, dvs. ca 3 hekto i veckan. Wow, vilket ras liksom...

Igår när jag var med Jess på gymmet (så fick jag berättat det :) tittade vi på Biggest Loser medan vi värmde upp på löpbandet. Där kan vi snacka att rasa. En snubbe hade gått ner 7 kilo på en vecka. My kind of ras i vikt! Att han vägde nästan 190 kilo till att börja med, hade i och för sig kanske lite med grejen att göra.

Själv då? Jo, i förra veckan tränade jag ju som sagt 3 pass styrketräning och 4 pass crosstraining. Resultat? Jag har rasat i vikt! Enligt annonsmakarna då.

Jess försökte att peppa mig genom att säga att "muskler väger dubbelt så mycket som fett, men tar bara hälften så stor plats - därför är det bättre att mäta sig än att väga sig".
Skiter väl jag i. Det är raset jag vill ha...

Förnekelse?

Med åren ökar vi kvinnor i vikt på grund av att vi tar emot så mycket information och visdom.
Till slut är huvudet fullt och då måste resten av kroppen ta över.
Vi är alltså inte tjocka och feta; vi är enormt kultiverade, utbildade och intellektuella.
Så med start i dag - när jag tittar i spegeln och ser min...eh...inte trådsmala kropp, säger jag bara:
-Herre jisses så smart jag är !!!

Eller lever man bara i förnekelse då? :)

Jag - en 90-årig tant?

Jag vet inte varför, men jag har (tydligen) en viss förkärlek för att slänga in ett talesätt (eller ska vi kalla det visdomsord) alltsom oftast när jag vill förtydliga något. Allt från "Även solen har sina fläckar" och "Sälj inte skinnet förrän björnen är skjuten" till "Små sår och fattiga vänner ska man inte ringakta". Och allting däremellan.
Har inte tänkt på det själv egentligen förrän en av mina kollegor skrattande (på ett vänligt sätt, inget hånskratt) påpekade det, så jag vet inte om det är något som jag lagt mig till med på senare tid eller om jag har gjort det länge. Kan dock tänka mig att det inte är något nytillkommet, utan jag har bara inte blivit uppmärksammad på det tidigare.
För att belysa det hela så såg att jag hade avslutat förra inlägget med "Rom byggdes inte på en dag".

Det är 90-åriga tanter och jag :)

Dagens egoklapp på axeln

Jag är ingen sportig person - mest av ohejdad vana.

Eftersom jag har en tendens att gå all-in när jag kör igång med något nytt, så har jag helt enligt detta koncept gått från 0 till 200 på kort tid. Från att ha tränat once in a while, ibland med någon månads mellanrum, så har jag på en vecka tränat 7 pass redan! Ett pass för mig är antingen en timmes styrketräning på gymmet eller en timme på crosstrainern. Promenader är inte inräknat. Jo jag vet, intresseklubben antecknar :)
Men ändå. Fatta. Sju träningspass på en vecka. Av mig! Och veckan är inte slut ännu. Finns fortfarande tid för ytterligare en timme på crosstrainern. Vecka ett på mitt nya träningsliv har med andra ord avlöpt mer än väl.

Att jag tidigare idag satt och tryckte i mig Nutella när jag kom hem från gymmet kan jag ju tala tyst om. Nu var det träningen som skulle highlightas och inte min kost. Och Rom byggdes inte på en dag...

Så det kan bli - Jerry Springer-style

Min kollegas son var under sin uppväxt otroligt förtjust i att titta på tv-underhållning av typen Ricki Lake och Jerry Springer-show.
Om du inte har sett det, så var det förnedrings-tv av högsta (?) klass.
Programmen där "vanliga människor" bjöds in och fick berätta för familj och vänner saker av typen "Jag bedrar dig. Med din mamma, din pappa och grannens hund." Eller om någon var i luven på varandra så fick de outa det och smutskasta varandra precis hur mycket de ville. Började någon gråta blev de smädade ännu mer. Många gånger var publiken med och hånade de som var uppe på scenen och kallade dem både det ena och det andra (som ersattes med piiiiip). Det fanns vakter som fick gripa in om/när de deltagande gick till handgripligheter mot varandra. Mycket smakfullt, med andra ord.

Sonen (då i 10-11 års åldern) var inne hos grannfrun, vars man (vi kan kalla honom Bosse) reste mycket i jobbet.
Han är tyst och frågar henne sedan eftertänksamt:
"Du..... om jag visste att Bosse har en annan.... och du inte visste det... Skulle du vilja att jag berättade det för dig då?"
"Eh, ja"
Tystnad. Med tvekan i rösten frågar grannfrun såklart:
"Är det något som du vill berätta för mig?"
Fortsatt tystnad. Sedan med en axelryckning svarar han:
"Nej. Jag bara undrade."

Ni kan tro att Bosse fick sig ett samtal från sin fru så snart min kollegas son hade gått hem...

Så det kan bli....

Så det kan bli - Synonymer

Det här med synonymer är inte lätt för ett barn.

En kväll när jag skulle natta min dotter och vi låg i sängen för att läsa godnattsaga, säger hon att hon är så trött så trött. Jag frågar om hon vill att vi ska sluta läsa och avsluta sagan kvällen efter istället?
Nej, det vill hon inte. Vi fortsätter lite till.
När vi kommer till sista sidan säger hon glatt:
"Mamma, jag orkade vara vaken till sista lövet."
Bladet gumman, bladet.

När ens barn varit och lekt hos kompisar så är den eviga frågan vid hemkomst "har du ätit något" med följdfrågan "vadå".
Detta för att utröna om det är bråttom med middag eller om det kanske är läge för ett mellis.
Min kollega ställde denna fråga till sin son och fick svaret:
"Jag har ätit hemma hos X. Vi åt Nivea."
"Åt ni Nivea?"
"Ja"
"Vadå Nivea? Har ni käkat Nivea? Var inte hans föräldrar hemma när ni bär er åt så?"
"Det var hans mamma som gav det till oss."
"Gav hans mamma er Niveakräm att äta?"
"Aaah! Kräm var det mamma. Jag menar kräm. Jordgubbskräm"

Så het jag är! Och ödmjuk...

Provade att sätta förra inlägget på tid när det skulle publiceras. Och vet ni vad? Det funkade!

Har därför satt ett nytt inlägg till kl. 17,00 och ytterligare ett till kl. 07,00 imorgonbitti.

God damn I´m good! Tekniskt underbarn rentav. Feeling hot hot hot!
Och såklart: ödmjuk! Alltid ödmjuk. (sluta skratta, det är jag visst det)

Så det kan bli - Berit och Ann

Min kusin (vi kan kalla henne H) och hennes kompisar var för en del år sedan stora Mikael Wiehe-fans. Ena kompisen fullkomligt älskade hans låt "Titanic" och beslöt sig för att skriva ner texten. Detta gjordes på det gamla hederliga sättet genom att lyssna, pausa, skriva ner och sedan fortsätta lyssna. För att slutligen lyssna igenom hela låten och korrekturläsa.
När H kommer hem till henne så berättar hon att hon skrivit ner texten, men tillägger:
"Alltså... vem är egentligen Berit och Ann?"
"Berit och Ann? Han sjunger väl inte om någon Berit och Ann i Titanic?"
"Jodå, kolla själv."
När H har läst igenom texten och samlat ihop sig efter skrattanfallet som följde, så sa hon:
"Du har skrivit: Vi skålade för vår Berit och för vår Ann."
"Ja?"
"Men Wiehe sjunger: Vi skålade för imperiet och för varann."

Så det kan bli...

Många år senare träffade de Wiehe på en skivsignering och berättade historien. På kompisens skiva skrev han såklart: Till Berit och Ann :)

Att lägga in en stöt

En kompis var på badhuset med sin familj. När hon ska ta sats med benet över kanten för att svinga sig upp ur bassängen ropar hennes ena barn på henne, så hon kastar en blick över axeln och ser då inte sig för. Vi kan väl säga som så att hon träffade mannen som stod på bassängkanten väldigt olyckligt.
Han sjönk ner på knä medan han höll om sina ädlare delar. Hon utropar både generat och förskräckt:
"Oj! Herregúd! Förlåt!"
För att bättra på det hela kommer mannens flickvän/fru framrusande och fräser:
"Vad håller du på med? Lägg av att flirta med min karl!"
Ursäkta mig, men VAD? Flirta med? Hur tänker man då? Jag är ingen expert på raggning, men om man ska lägga in en stöt på någon så inte sjutton gör man väl det genom att stånga honom med full kraft i skrevet? Eller har jag missat något?
Äldsta barnet kommer fram och frågar förvånat sin mamma:
"Varför gjorde du så mamma? Känner du honom eller?"
Ja. Jo. För det är ju det vanligaste sättet att hälsa på någon som man känner.

Förtydligande: det var INTE jag som gjorde detta. JAG lägger inte heller in en stöt eller hälsar på någon - gäller både man som kvinna och känd som okänd - genom att stöta huvudet mellan benen på dem. Inte än i alla fall...