En vän som tidigare jobbat på förskola (jag är så gammaldags så jag vill dock fortfarande kalla det dagis) berättar de mest underbara historier som kommer ur barnamun. Det märks verkligen att det är mammas och pappas ord. Till exempel som här:
Polisen var på besök på förskolan. Barnen hade fått sitta i polisbilen och sirener och blåljus hade varit på.
De går in och polisen frågar barnen om de kan säga något som man inte får göra för polisen (eller ja, lagen då)? Barnen börjar rabbla upp det ena efter det andra och ett barn säger:
"Man får inte dricka öl eller vin och sedan köra bil"
"Det stämmer" säger polisen
Ett barn tillägger högt och lite förnärmat:
"Å jo, ETT glas kan man köra på"
Små koppar har också öron... (och där kom ett talesätt igen)
tisdag 21 februari 2012
torsdag 16 februari 2012
Om....
Något av det mest dumma man kan göra är att älta saker som hänt och beslut som tagits och köra om det i huvudet med "om jag bara sagt/gjort så istället" eller "om detta inte hade hänt, tänk så annorlunda det och det skulle ha varit...".
Saker kan inte göras ogjort. Ord kan inte tas tillbaka.
Men OM jag kunde göra en enda ändring i mitt liv, så skulle det vara att ändra min pappas alltför tidiga bortgång.
Igår skulle han ha fyllt 75 år. Och imorgon har han varit död i 25 år.
Ska inte bli känslosam eller så, men hittade en sak som jag skrev precis efter att pappa hade gått bort. Skrev rätt mycket på den tiden (i tonåren), men har kastat det mesta i diverse flyttar.
Den här är inte det bästa jag skrev, nödrim syns tydligt, men den finns i alla fall kvar.
Once in a while
I stop and I smile
and think about the times we´ve shared
If something goes wrong
won´t be there alone
because I know that you are there
Once in a while
I think of your smile
and all the memories we´ve known
They´re not gonna end
I´m telling you friend
Neither one of us could ever be alone
Once in a while
though it´s not my style
I wonder what my life will be without you.
I only get through
because you taught me to
and there´s no way I could doubt you
Once in a while
I sit and I smile
and think of all the things before me:
the good and the bad
the happy and the sad
And when I think of you again
it will be more than just
once in a while
Om....
Saker kan inte göras ogjort. Ord kan inte tas tillbaka.
Men OM jag kunde göra en enda ändring i mitt liv, så skulle det vara att ändra min pappas alltför tidiga bortgång.
Igår skulle han ha fyllt 75 år. Och imorgon har han varit död i 25 år.
Ska inte bli känslosam eller så, men hittade en sak som jag skrev precis efter att pappa hade gått bort. Skrev rätt mycket på den tiden (i tonåren), men har kastat det mesta i diverse flyttar.
Den här är inte det bästa jag skrev, nödrim syns tydligt, men den finns i alla fall kvar.
Once in a while
I stop and I smile
and think about the times we´ve shared
If something goes wrong
won´t be there alone
because I know that you are there
Once in a while
I think of your smile
and all the memories we´ve known
They´re not gonna end
I´m telling you friend
Neither one of us could ever be alone
Once in a while
though it´s not my style
I wonder what my life will be without you.
I only get through
because you taught me to
and there´s no way I could doubt you
Once in a while
I sit and I smile
and think of all the things before me:
the good and the bad
the happy and the sad
And when I think of you again
it will be more than just
once in a while
Om....
onsdag 15 februari 2012
Dagens lärdom
Var nyligen hos tandläkaren för min årliga koll. Har inga problem med att gå till tandläkaren och har aldrig haft det heller. Kan bero på min avsaknad av karies eller hål i tänderna som det heter på vanlig svenska. Jag har alltså aldrig haft hål i tänderna. Tills nu då.
Låt oss backa bandet lite. Jag erkänner att jag dricker Coca Cola. En hel del. Varje dag. Av någon anledning tycker inte min tandläkare att det är bra.
Jag försöker halvmörka varje gång jag är där. Inte ljuga. Men halvsvara och hoppas att det inte kommer några följdfrågor. Min tandläkare är inte dum, jag får ge honom det, så han missar inte det här med följdfrågor (som jag förstått är väldigt viktigt i all informationsinhämtning). Alltså får jag bannor av honom för att jag dricker ungefär två liter Coca om dagen. Varje dag. Och har gjorts så i typ 20 års tid. Tydligen inte lämpligt till frukost heller?
Om jag nu ska vara lite rebell, så tycker jag inte att det kan vara sådär jätte-dö-farligt om det krävs så mycket under så lång tid för att orsaka början till hål. Ja, för så är det. Det ÄR inte hål ännu. Bara början till ett hål. Men vad är det egentligen? Det är som att säga att någon är "lite gravid". Antingen är det eller så är det inte (graviditet eller hål). Hur som helst; kontentan av hans utläggning var att Coca inteär bra, men det spelade väl ingen roll hur mycket jag fick det påpekat för jag tänkte väl ändå inte dra ner på min Cocakonsumtion? Vill bara säga att jag tycker att det är skönt när människor som egentligen inte känner mig, inser att de lika bra kan ge upp att försöka tala för mig när jag redan har bestämt mig för något annat. Och vem sa att envishet (elaka tungor kan kalla det tjurskallighet) inte lönade sig? In your face, liksom. Tja, om vi bortser från det här med början till karies då.
Men slutar han där? Åh nej! Han bättrar på med slutklämmen: "tänk så smal du skulle varit om du inte drack så mycket Coca." Bra tänkt där! Den biter. Men samtidigt.... är det okej att säga det? Nu ska han borra (efter bedövning tack) i min mun nästa vecka, så jag ville inte ta någon strid om detta uttalande.
Dock sa han att det egentligen inte var läsken som så som var så farlig, Det är kolsyran som inte bra. Nästan lika illa att dricka bubbelvatten eftersom det fräter på emaljen det med.
Dagens visdom ungdomar: drick inte för mycket kolsyra! Och om du ska dricka kolsyrad dryck bör du antingen ha mycket is eller dricka genom sugrör (citat från min tandläkare)
My drug above! Och enligt min tandläkare även en av de stora anledningarna till att jag lagt på mig de senaste 20 åren (SÅ skönt att veta att graviditeter och allmänt osunt matintag icke spelar någon större roll)
Låt oss backa bandet lite. Jag erkänner att jag dricker Coca Cola. En hel del. Varje dag. Av någon anledning tycker inte min tandläkare att det är bra.
Jag försöker halvmörka varje gång jag är där. Inte ljuga. Men halvsvara och hoppas att det inte kommer några följdfrågor. Min tandläkare är inte dum, jag får ge honom det, så han missar inte det här med följdfrågor (som jag förstått är väldigt viktigt i all informationsinhämtning). Alltså får jag bannor av honom för att jag dricker ungefär två liter Coca om dagen. Varje dag. Och har gjorts så i typ 20 års tid. Tydligen inte lämpligt till frukost heller?
Om jag nu ska vara lite rebell, så tycker jag inte att det kan vara sådär jätte-dö-farligt om det krävs så mycket under så lång tid för att orsaka början till hål. Ja, för så är det. Det ÄR inte hål ännu. Bara början till ett hål. Men vad är det egentligen? Det är som att säga att någon är "lite gravid". Antingen är det eller så är det inte (graviditet eller hål). Hur som helst; kontentan av hans utläggning var att Coca inteär bra, men det spelade väl ingen roll hur mycket jag fick det påpekat för jag tänkte väl ändå inte dra ner på min Cocakonsumtion? Vill bara säga att jag tycker att det är skönt när människor som egentligen inte känner mig, inser att de lika bra kan ge upp att försöka tala för mig när jag redan har bestämt mig för något annat. Och vem sa att envishet (elaka tungor kan kalla det tjurskallighet) inte lönade sig? In your face, liksom. Tja, om vi bortser från det här med början till karies då.
Men slutar han där? Åh nej! Han bättrar på med slutklämmen: "tänk så smal du skulle varit om du inte drack så mycket Coca." Bra tänkt där! Den biter. Men samtidigt.... är det okej att säga det? Nu ska han borra (efter bedövning tack) i min mun nästa vecka, så jag ville inte ta någon strid om detta uttalande.
Dock sa han att det egentligen inte var läsken som så som var så farlig, Det är kolsyran som inte bra. Nästan lika illa att dricka bubbelvatten eftersom det fräter på emaljen det med.
Dagens visdom ungdomar: drick inte för mycket kolsyra! Och om du ska dricka kolsyrad dryck bör du antingen ha mycket is eller dricka genom sugrör (citat från min tandläkare)
My drug above! Och enligt min tandläkare även en av de stora anledningarna till att jag lagt på mig de senaste 20 åren (SÅ skönt att veta att graviditeter och allmänt osunt matintag icke spelar någon större roll)
tisdag 14 februari 2012
Män är från Mars... kommunikationsproblem...
Idag är det Alla Hjärtans Dag. Enligt tidningarna försökte affärerna marknadsföra detta ordentligt för länge sedan, men det tog fart ordenligt på 1990-talet i Sverige.
Denna otroligt intressanta passus skrev jag för att .... tja, jag läste det i tidningen idag och ville dela med mig av denna nyfunna kunskap.
Jag sa till min make i god tid att jag inte, repeterar INTE, vill ha några blommor vars pris har pressats upp till max idag. Till att börja med är jag inte ens förtjust i rosor, utan är mer en tulpantyp. Och en ros som resterande dagar om året kostar 25-45 kronor, men 14/2 kostar mellan 50-125 kronor. Kom igen liksom! Kan tänka mig att jag säkert blir blåst när jag prutar på en marknad utomlands, men vill inte känna mig lika genomblåst på hemmaplan. Inte någon dag om året.
Tycker själv att jag uttryckte mig hyfsat klart. Alla hjärtans dag är jättegulligt. Men...
Jag och maken har varit ett par i elva år och har två (för det mesta) underbara barn. Personligen tycker jag att vi/man kan visa att man tycker om varandra även i vardagen på olika sätt utan att köpa en massa saker till varandra på en speciell dag (undantaget är givetvis min födelsedag).
Men som sagt, "inga snordyra blommor till överpris" var min order ("order" låter inte lika bra när det står i skrift, ska kanske vara "instruktion" istället eller "väldigt starkt önskemål"?) till maken. I min värld betyder detta något i stil med: vi kan fira Valentinesday för oss själva när barnen somnat - lägg inte ut några pengar - vi kan ha trevligt ändå. Vadå då? Hallå, han är man, jag vet vad han vill ha.
På något sätt har maken inte alls tolkat det så. (Surprise!?)
Så på morgonen kommer resten av familjen in och ger mig I-paden som maken köpt till mig. Han sa att han tänkte att om jag nu har börjat blogga så är det lättare att göra det via I-paden. Gulligt tänkt. Men vad sjutton? Detta innebär ju att min "i natura-present" helt plötsligt verkar lite snål...
Varenda ledig stund idag har fått gå åt till att inhandla Alla Hjärtans Dag-presenter till resten av familjen på grund av detta!
Men nästa år! Då ska jag klargöra vad som gäller redan vid jul. Beroende på vad jag får i julklapp....
Happy Valentines my precious!
Denna otroligt intressanta passus skrev jag för att .... tja, jag läste det i tidningen idag och ville dela med mig av denna nyfunna kunskap.
Jag sa till min make i god tid att jag inte, repeterar INTE, vill ha några blommor vars pris har pressats upp till max idag. Till att börja med är jag inte ens förtjust i rosor, utan är mer en tulpantyp. Och en ros som resterande dagar om året kostar 25-45 kronor, men 14/2 kostar mellan 50-125 kronor. Kom igen liksom! Kan tänka mig att jag säkert blir blåst när jag prutar på en marknad utomlands, men vill inte känna mig lika genomblåst på hemmaplan. Inte någon dag om året.
Tycker själv att jag uttryckte mig hyfsat klart. Alla hjärtans dag är jättegulligt. Men...
Jag och maken har varit ett par i elva år och har två (för det mesta) underbara barn. Personligen tycker jag att vi/man kan visa att man tycker om varandra även i vardagen på olika sätt utan att köpa en massa saker till varandra på en speciell dag (undantaget är givetvis min födelsedag).
Men som sagt, "inga snordyra blommor till överpris" var min order ("order" låter inte lika bra när det står i skrift, ska kanske vara "instruktion" istället eller "väldigt starkt önskemål"?) till maken. I min värld betyder detta något i stil med: vi kan fira Valentinesday för oss själva när barnen somnat - lägg inte ut några pengar - vi kan ha trevligt ändå. Vadå då? Hallå, han är man, jag vet vad han vill ha.
På något sätt har maken inte alls tolkat det så. (Surprise!?)
Så på morgonen kommer resten av familjen in och ger mig I-paden som maken köpt till mig. Han sa att han tänkte att om jag nu har börjat blogga så är det lättare att göra det via I-paden. Gulligt tänkt. Men vad sjutton? Detta innebär ju att min "i natura-present" helt plötsligt verkar lite snål...
Varenda ledig stund idag har fått gå åt till att inhandla Alla Hjärtans Dag-presenter till resten av familjen på grund av detta!
Men nästa år! Då ska jag klargöra vad som gäller redan vid jul. Beroende på vad jag får i julklapp....
Happy Valentines my precious!
Jag och maken när det begav sig <3
fredag 10 februari 2012
Att ha karaktär
Det är viktigt att ha karaktär (det är en annan sak att vara en karaktär, men det går jag inte in på nu).
Karaktär har jag. INTE. Åtminstone inte när det gäller att hålla en medelväg i kostintagandet.
Där har jag verkligen en allt-eller-inget-karaktär.
Funkar superbra för mig att gå på Cambridgekur i fem-sex veckor och då verkligen inte äta en tugga mat, utan bara shaker tre gånger om dagen och en massa vatten (nåja, lite Coca Zero för att hålla koffeinhalten i balans). När jag är mitt i det så fattar jag inte, och då menar jag fattar verkligen inte, hur jag kan tycka att det är svårt att avstå från choklad och vin och allmänt småätande. Antagligen är jag hög på endorfiner som lösgörs från fettet som bara rinner av min kropp. Eller nåt sånt.
När jag sedan börjar äta igen så försöker jag vara nyttig och medelmåttig. Men det är ju så gott med lite vin till maten. Och blir det för mycket vin till maten så är det ju så gott med extra fet mat (läs dippa eller choklad). Och då blir jag så trött på mig själv.
Men nu jä..lar! Nu har jag ju kommit igång med träningen. Visst är det väl okej med lite vin eller skumpa då? Visst är det? Visst? Visst? Och kanske liiiiite Nutella?
Nej, va fasen!? Snart dags för en detoxkur med Cambridge igen kanske? Jag brukar få sjuuuukt mycket energi då med, och det är ju perfekt för då kan jag träna ännu mer!
Värt att tänka på. Ska bara höra med Mein-tränings-Führer Jess vad hon anser. Typiskt att hon kommer att välja gyllene medelväg som bästa alternativ. Så pretto liksom... ;)
Karaktär har jag. INTE. Åtminstone inte när det gäller att hålla en medelväg i kostintagandet.
Där har jag verkligen en allt-eller-inget-karaktär.
Funkar superbra för mig att gå på Cambridgekur i fem-sex veckor och då verkligen inte äta en tugga mat, utan bara shaker tre gånger om dagen och en massa vatten (nåja, lite Coca Zero för att hålla koffeinhalten i balans). När jag är mitt i det så fattar jag inte, och då menar jag fattar verkligen inte, hur jag kan tycka att det är svårt att avstå från choklad och vin och allmänt småätande. Antagligen är jag hög på endorfiner som lösgörs från fettet som bara rinner av min kropp. Eller nåt sånt.
När jag sedan börjar äta igen så försöker jag vara nyttig och medelmåttig. Men det är ju så gott med lite vin till maten. Och blir det för mycket vin till maten så är det ju så gott med extra fet mat (läs dippa eller choklad). Och då blir jag så trött på mig själv.
Men nu jä..lar! Nu har jag ju kommit igång med träningen. Visst är det väl okej med lite vin eller skumpa då? Visst är det? Visst? Visst? Och kanske liiiiite Nutella?
Nej, va fasen!? Snart dags för en detoxkur med Cambridge igen kanske? Jag brukar få sjuuuukt mycket energi då med, och det är ju perfekt för då kan jag träna ännu mer!
Värt att tänka på. Ska bara höra med Mein-tränings-Führer Jess vad hon anser. Typiskt att hon kommer att välja gyllene medelväg som bästa alternativ. Så pretto liksom... ;)
onsdag 8 februari 2012
Att rasa i vikt
Kan vara som så att jag ser dessa annonser (ännu) mer nu när jag försöker att lägga mig till med en nyttigare livsstil, men har ni tänkt på hur olika man ser på saker? Eller i alla fall så ser inte jag och annonsmakarna speciellt lika på begreppet att "rasa i vikt".
För mig rasar du i vikt om du går ner hyfsat mycket hyfsat snabbt. Punkt.
Enligt vissa annonser så har någon rasat 15 kilo på ett år genom att äta / inte äta på ett visst sätt. Missförstå mig inte. Femton kilo på ett år är verkligen suveränt jobbat. Men rasat? Det är typ 1 kilo i månaden, dvs. ca 3 hekto i veckan. Wow, vilket ras liksom...
Igår när jag var med Jess på gymmet (så fick jag berättat det :) tittade vi på Biggest Loser medan vi värmde upp på löpbandet. Där kan vi snacka att rasa. En snubbe hade gått ner 7 kilo på en vecka. My kind of ras i vikt! Att han vägde nästan 190 kilo till att börja med, hade i och för sig kanske lite med grejen att göra.
Själv då? Jo, i förra veckan tränade jag ju som sagt 3 pass styrketräning och 4 pass crosstraining. Resultat? Jag har rasat i vikt! Enligt annonsmakarna då.
Jess försökte att peppa mig genom att säga att "muskler väger dubbelt så mycket som fett, men tar bara hälften så stor plats - därför är det bättre att mäta sig än att väga sig".
Skiter väl jag i. Det är raset jag vill ha...
För mig rasar du i vikt om du går ner hyfsat mycket hyfsat snabbt. Punkt.
Enligt vissa annonser så har någon rasat 15 kilo på ett år genom att äta / inte äta på ett visst sätt. Missförstå mig inte. Femton kilo på ett år är verkligen suveränt jobbat. Men rasat? Det är typ 1 kilo i månaden, dvs. ca 3 hekto i veckan. Wow, vilket ras liksom...
Igår när jag var med Jess på gymmet (så fick jag berättat det :) tittade vi på Biggest Loser medan vi värmde upp på löpbandet. Där kan vi snacka att rasa. En snubbe hade gått ner 7 kilo på en vecka. My kind of ras i vikt! Att han vägde nästan 190 kilo till att börja med, hade i och för sig kanske lite med grejen att göra.
Själv då? Jo, i förra veckan tränade jag ju som sagt 3 pass styrketräning och 4 pass crosstraining. Resultat? Jag har rasat i vikt! Enligt annonsmakarna då.
Jess försökte att peppa mig genom att säga att "muskler väger dubbelt så mycket som fett, men tar bara hälften så stor plats - därför är det bättre att mäta sig än att väga sig".
Skiter väl jag i. Det är raset jag vill ha...
måndag 6 februari 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)